Kväll. Vilket innebär att jag kan ta sömntabletter och gömma mig under mitt täcke. Kommer med största säkerhet att gråta först men när pillrena fått verka en liten stund kommer det gå relativt fort att somna. Sömn, vilket innebär lugn för några timmar. Numbness. Måste dock läsa en liten stund först.. Har 200 sidor kvar av boken jag ska recensera på fredag.. Boken är förövrigt värdelös. "One day", hela första uppslaget är täckt av positiv kritik; "Probably my book of the year", "The funniest, loveliest book", "Fabulous.. I couldn't put it down.. it's brilliant". Folk är dumma i huvudet. Den är ytlig, förutsägbar och rent ut sagt tråkig. I hate it. Bye now.
Hej jag viker ut mig lite i min blogg som knappt någon alls besöker men det är helt okej för det är en gammal, dålig, oseriös bild som jag faktiskt inte bryr mig om vem som ser och min pojkvän vet inte om han vill vara med mig eller inte så det finns ingen egentlig anledning att låta bli. Jag tror faktiskt att jag har gått ner i vikt sen jag tog den bilden. Det är bra.
Har varit på yoga med mamma idag. Det är ungefär allt jag åstadkommit under de 10 timmar jag varit uppe.. Att ta mig fram och tillbaka till stan samt att vara en timme där.. Great. Kändes ganska bra i alla fall. Kände mig otroligt vig i jämförelse med mamma (som tvingade med mig dit annars hade jag absolut inte varit där). Var inte alls lika mjuk som instruktören men det fungerade bra ändå. Klarade liksom av alla övningar utan problem så det var väl positivt.
Var på junkfest i helgen med Jokke och stannade till i Quiksilver "tältet" och målade ett slarvigt självporträtt, vilket var vad man behövde göra för att vara med och tävla om en snowboardjacka från dem. Målade något oseriöst, lämnade in det, gick därifrån och tänkte inte mer på det.
Sen när jag kom hem idag fick jag se att jag hade fått sms från Viktor på Quiksilver som skrev att jag hade vunnit! Skitkul, så nu får jag hem en jacka på posten någon gång snart! Har ingen aning om hur den ser ut så det blir kul att se..
Lite ironiskt egentligen.. Jag hade (har fortfarande) enorma problem med att acceptera hur mycket du påstod att du älskade mig och allt positivt du sa till mig, om mig, då det var så fruktansvärt motsägande min egen uppfattning och syn på mig själv. Nu när jag äntligen faktiskt har börjat förstå att du kanske menar (alltså.. menade) de du sa känner du inte alls så för mig längre.. Min självbild är och förblir oförändrad. I'll never be good enough, better just face it..
I have no idea what to do. I've never felt this bad in my whole life (and still I've wanted to commit suicide a bunch of times earlier). I found out the day before yesterday that the person I love more than anything else in the whole world, the person I would do anything for, the person I would die for, doesn't know if he loves me anymore. Well.. he says that he do love me, but has no idea in what way.. He's afraid that it's probably not in the way I want him to and he doesn't know if he wants me or just someone. Anyone. He says he needs time. Time to figure it out. Time to figure out the he might not love me. I had no idea I was capable of hurting this much and all I want is for it to stop.
Såg precis klart sista avsnittet av Steins;gate. My mind wasn't blown but it was pretty god damn awesome! Feel kinda sad now..that it's over.. Det kliar ärligt talat lite i fingrarna.. kanske borde plocka fram block och pennor och måla lite.. Kanske Mayuri.. She's quite wonderful..Dessutom.. lyckas jag faktiskt göra något ordentligt och sedan ger vad det än blir till pojkvännen får jag nog massa, massa pussar.
Mamma har halft om halft tjatat på mig senaste timmen om att röja ut åtminstone ett plan i min garderob, som i och för sig ser förjävligt´ut, so I guess I should do that before starting with anything else..
Första inlägget någonsin här. Where to start? How to? Har bloggat till och från under ett antal år på en blogg som i princip alla jag känner känt till, inklusive mina föräldrar och släkt.. Vilket var.. begränsande. Skapade den här bloggen i syftet att känna mig fri att skriva vad som helst utan att behöva oroa mig över hur mamma skulle reagera.. Den här bloggen är för mig. Kommer antagligen till största delen att fylla den med tankar och min konst. Har mått dåligt så länge jag kan minnas, diagnoserad med depression, tar dagligen medicin mot det och går hyffsat regelbundet hos en psykolog men är fortfarande långt ifrån frisk. Jag älskar att måla/teckna/rita men har på senaste tiden haft problem med det då det snarare har genererat ångest istället för att motverka den.. Försöker dock hitta tillbaka till hur det var innan, då jag kunde använda den som terapi.. Spretigt, kortfattat och osammanhängande men det får duga som första presentation. Stay tuned..
